Pojken som åt ikapp med trollet (Askeladden som kappåt med trollet) är en av folksagorna i Norska Folkeäventyr.
Inläsning av sagan
Ladda ned till din läsplatta eller mobil
[easy_media_download url=”https://sagosidan.se/sagor att ladda ned/Pojken som åt ikapp med trollet.epub” text=”ePub” color=”green” target=”_blank”]
[easy_media_download url=”https://sagosidan.se/sagor att ladda ned/Pojken som åt ikapp med trollet.pdf” text=”PDF” color=”green” target=”_blank”]
Pojken som åt ikapp med trollet
Det var en gång en bonde som hade tre söner. Han var skuldsatt och gammal och svag, men ingen av sönerna ville hjälpa sin far. Till gården hörde en stor skog. Bonden ville att sönerna skulle fälla träd i den och på det sättet försöka betala av något på skulden.
Efter många övertalningsförsök fick han dem att ställa upp. Först gick den äldste ut i skogen med sin yxa på axeln. När han hade kommit in i skogen och börjat hugga på en gammal skäggig gran kom ett stort, tjockt troll fram till honom.
»Om du hugger i min skog, så slår jag ihjäl dig», sa trollet.
Då pojken hörde det kastade han yxan ifrån sig och sprang hem så fort han kunde. Han var alldeles andfådd och berättade skräckslagen vad som hänt honom. Hans far blev arg på honom.
»Vilket harhjärta du är!», sa fadern. »Trollen skrämde aldrig mig när jag var ung och högg träd i skogen.»
Följande dag gav den näst äldsta sonen sig av till skogen. Men det gick på samma sätt. När han hade gjort några hugg i en gran kom trollet fram till honom.
»Om du hugger i min skog, så slår jag ihjäl dig.»
Gossen vågade knappt se på trollet utan kastade yxan ifrån sig och sprang så fort han kunde därifrån. Precis som sin äldre bror. När han kom hem blev fadern åter igen arg och sa, att aldrig hade trollen skrämt honom då han var ung.
Tredje dagen ville den yngste brodern också försöka.
»Ja du», sa de båda äldre bröderna, »du kommer säkert göra bra ifrån dig. Du som aldrig varit utanför dörren!»
Den yngste brodern sa inget. Han vände sig bara till sin mor och bad om en ordentlig matsäck. Hon gav honom en stor och präktig ost som ännu inte var riktigt färdig. Den var vattnig och alldeles mjuk. Hela hans väska fylldes upp av osten. Sedan gav han sig av.
Då han huggit en stund på en stor gran kom trollet även till honom.
»Om du hugger i min skog, så slår jag ihjäl dig.»
Men den yngste pojken var inte sen i vändningarna. Han sprang bort till väskan och lyfte upp osten. Sedan klämde han den så att vasslan skvätte.
»Håller inte du tyst», sa han till trollet, »så skall jag klämma dig, så som jag klämmer vattnet ur den här vita stenen!»
»Nej, kära, skona mig», bad trollet, »jag skall hjälpa dig att hugga träd.»
Ja, på det villkoret skonade pojken honom och trollet var duktigt på att hugga. Den dagen fällde de många stammar.
Då det led mot kvällen sa trollet:
»Nu kan du följa med mig hem, det är närmare till mig än till dig.»
Det tyckte pojken lät bra och han följde med. Väl hemma började trollet göra upp eld i spisen och pojken gick efter vatten till grötgrytan. Men där stod två järnhinkar, så stora och tunga, att han inte en gång orkade lyfta dem ur fläcken.
Då sa pojken:
»Det är inte värt att ta med sig de här fingerborgarna. Jag ska gå efter hela brunnen, jag.»
»Nej, kära, snälla», sa trollet, »jag kan inte vara utan brunnen. Gör upp elden, du, så skall jag gå efter vatten.»
Då trollet kom tillbaka med vattnet kokade det en väldig gryta med gröt över elden.
»Hör på», sa pojken, »Ska vi ät ikapp?»
»Det kan vi göra», svarade trollet. Han kände sig helt säker på att han skulle vinna.
De satte sig till bords. Men utan att trollet såg det satte pojken sin väska på magen under skjortan. Och när han åt öste han mer i väskan än vad han stoppade i munnen. Då väskan var full tog han upp sin täljkniv och skar ett hål i den så att gröten rann ut. Trollet såg på honom, men sade inget. Då de ätit en bra stund la trollet bort skeden.
»Nej, nu orkar inte jag mer», sa det.
»Du skall äta», svarade gossen, »jag är knappast halvmätt ännu. Gör du som jag gjorde: skär ett hål på magen, så äter du så mycket du vill.»
»Men det gör väl väldigt ont?» frågade trollet
»Å, ingenting att tala om», svarade pojken.
Då gjorde trollet som pojken sade, och det kan man väl förstå, att trollet tog död på sig själv. Men pojken tog allt det silver och guld som fanns i berget och gick hem.
Med det kunde han minsann betala sin fars skulder.
Originalets titel: Askeladden som kappåt med trollet
Författare: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe
Bearbetning: Håkan Wester
Källa: Wikisource och Runeberg
Bild på trollet: The Hunderfossen troll CC BY @Jan Hammershaug
Asbjørnsen og Moe’s NORSKE FOLKEEVENTYR. Innskrevet og rettet av Kjell Nedrelid. Sist forandret: 31.10.1994. (dd.mm.yyyy) Released to Internet 11.10.1996 in zipped WordPerfect 5.0-format. Alle tekster kan fritt distribueres, så lenge det ikke taes betalt for dette. Vennligst behold denne innledningen.
