Hur räven lurade björnen på julmaten

Björnen och räven hade en gång köpt ett halvt kilo smör. Det skulle de kalasa på till julen, och gömde det därför under en granstubbe. Sedan gick de en bit därifrån och la sig för att sova i en solig backe. När de legat en stund reste sig räven upp och skrek:

»Jaha», och sprang sin väg. Han skyndade till granstubben och grävde fram smörpaketet och så åt han upp en tredjedel av det.

När räven kom tillbaka såg björnen hur flottig han var om nosen.

»Var har du varit?», frågade björnen.

»Vad i hela världen nu då, hörde du inte att jag blev bjuden på barndop?», sa räven.

»Jaså. Vad döptes barnet till då?», frågade björnen.

»God början», sa räven.

Och så la de sig att sova igen.

Efter en liten stund sprang räven upp igen och skrek:

»Jaha».

Och så sprang han bort till smörpaketet och åt upp nästa tredjedel. När han kom tillbaka och björnen frågade var han varit, sa han:

»Du vet ju hur det är, i de här trakterna är det aldrig annat än barndop, och man rår ju inte för att man blir bjuden.»

»Vad döptes ungen till nu då?» frågade björnen.

»Halvätet», svarade räven.

Björnen tyckte det var ett trevligt namn, men han intresserade sig inte länge för saken utan somnade snart igen. Han hade inte sovit länge innan räven åter smet iväg. Han ropade

»Jaha»

Och den här gången åt han upp allt som fanns kvar av smöret. När han kom tillbaka sa han att han varit bjuden på barndop, och när björnen ville veta vilket namn ungen fått, sa han »Renslickat», och det tyckte björnen också var ett trevligt namn. Sedan la de sig att sova.

De sov en bra stund. Men efter att de vaknat gick de för att titta efter smöret. När de upptäckte att det var uppätet skyllde björnen på räven och räven på björnen. Den ena sa om den andra att han ätit upp smöret medan kamraten sov.

»Ja ja», sa mickel, »vi ska snart få veta vem av oss som ätit upp smöret. Nu ska vi lägga oss där borta i solen och sova och den som är flottigast i ändan när vi vakna, han har stulit smöret.»

Ja, det gick björnen gärna med på. Eftersom han visste att han inte rört smöret så la han sig lugnt att sova i solen. Då smög sig Mickel tillbaka till smörpaketet och hämtade en liten klick smör som fastnat på papperet, och det smorde han i ändan på björnen. Sen la han sig att sova som om ingenting hänt. När de sedan vaknade hade solen smält smöret och björnen var så flottig i ändan att det ansågs bevisat att det var han som stulit smöret.


Källa: Wikisource

Licens bild:Folksagor Carl Larsson 129” av Carl LarssonFile:Folksagor.djvu (the number in this file corresponds to the page number in that file).. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.

Bearbetad: Håkan Wester